Jaoo, är ni nyfikna på hur operationen gick igår?
Jisses Amalia den var utdragen, kom dit kvart över åtta, fick en morgonrock, ett par strumpor, och ett hårnät, efter det fick jag sitta ner och vänta lite eftersom jag var lite tidig. Höll på och skratta ihjäl mig när jag hade tagit på mig alla klädesplaggen, såg ut som jag vet inte vad, en blandning mellan mattant och dragqueen kanske?!
      Halv nio kom en sköterska och satte en nål i handen på mig (där dom senare skulle spruta in glukos, medicin mot illamående, smärtstillande och tillslut sömnmedel), och doktorn kom in och ritade lite på mig så han senare skulle veta vilken fot det var han skulle hugga i, efter det fick jag gå och sätta mig igen.
      Där i väntrummet satt jag sen 4½ timme!!!  Jag frös som en stucken gris i min lilla morgonrock, Inte hade jag fått äta eller dricka något på hela dagen heller, utan senast jag åt var på kvällen innan typ kl 10.
En av sjuksköterskorna kom i alla fall så småningom och gav mig glukos intravenöst, och jag kände den kalla vätskan i hela armen och kroppen. Jag vet inte om det var för att det gick för snabbt eller om kroppen inte var beredd på det, för helt plötsligt mådde jag jätte illa och kände att jag var tvungen att ta med mig stången med droppen och springa på toa, allt för att inte spy mitt i väntarummet med alla andra. HUr som haver han jag inte särskilt långt innan jag blev alldeles snurrig och allt svartnade för ögonen, jag hann få ur mig "ursäkta. ursäkta" innan jag föll ihop på golvet. Som tur var så var sjuksköterskorna framme hos mig ganska snabbt, så jag slog aldrig i skallen i marken.
Dom lyfte upp mina ben i luften och efter ett tag vaknade jag till så pass så jag kunde ta mig upp på en säng dom ställd där bredvid. Så där fick jag ligga och vila tills narkossyrran kom och hämtade mig.
      Väl inne på opertationssalen så gick allt skitsnabbt. Lägg dig där, ta av strumpan, nu får du medecin här, EKG här, klämma på fingret här osv.
-Är du redo för sömnmedlet Frida?
- Ehh jaa...
- Då kommer du känna dig lite yr i bollen, och kanske rusar hjärtat lite. Okej tänkte jag, men inget hände....eller jo, efter ett tag kändes det som att vara full, snurrelisnurr!
- Du kan sluta ögonen om du tycker det känns bättre.
- Ok.....ögonen stängda.
- Godnatt Frida!
-Gooodnaatt.....

- Frida nu kan du vakna!
Va? Tre timmar hade gått och jag hade inte märkt någonting.
- Har du ont?
- Jaa...
- Här ta det här tabletterna... Vill du vakna eller sova lite till?
- Sova.
- Ok, sov gott!

En timme senare kom hon igen och gav mig tabletter, vill du upp nu och äta lite kanske? Jaaa!!
Hon skjutsade in mig i dagkirugmottagningsrummet och där fick jag kaffe och hela två smörgåsar, mums, gott att äta efter flera timmar utan varken mat eller vatten!
Ca en timme senare kom mami och hämtade mig, massa bök med att få på strumpor och byxor utan att dö av smärta, men det gick. Mami fick även skjutsa ut mig i rullstol, det va sköj!
Just nu skuttar jag runt på kryckor, men för hoppningsvis slipper jag det om bara några dagar!
Om 10 dagar ska stygnen bort, iiiihh, det betyder att jag måste ha den "fina" sandalen jag fått, på mig på klassfesten! Mahaha!

Undra om ni orkat läsa allt. Kanske inte det mest intressantaste ni läst....
Snart bil med faster och farbror upp till Ume igen.

Herrå!